Bedårande skönhet

Jag har sett många vackra ting i mitt liv, men när jag sätter dem vid din sida hamnar de i skuggan av din skönhet.

Koranen säger, "Så prisad vare Gud, den bäste skaparen!", och sannerligen har Koranen rätt!

Jag kan inte tänka mig hur vacker det exalterade gudomliga väsendet måste vara som har skapat något så vackert som du. I Sin obegränsade nåd har Han ålagt dig att svepa in din skönhet med slöjor, likt snäckan runt diamanten, och låta ditt inre vara en helig kammare som endast jag får beträda. Men Gud, i din slöja lysar du av ljus - jag blir som bländad. Du är min gryning i mörkret, det är du.

Och utan slöja kan jag inte annat än falla till marken inför skönhetens Gud som skapat dig, "Så prisad vare Gud, den bäste skaparen!"

I andras ögon kanske du är blek, kanske du är smal, kanske du är tjock, kanske du är ful - men jag svär vid mina ögon min älskade att i mina ögon är du bedårande. Och de som inte ser din skönhet, låt dem veta att de måste besitta mitt hjärta för att sant kunna se ditt djup!

Sann kärlek

Sen jag har gift mig med dig min älskade har Gud sänkt ner en sån ofantlig nåd i mitt hjärta att tårar rinner bara jag tänker på det. Den som talar om kärlek men inte tror på det gudomliga bakom har inte heller riktigt förstått sig på kärleken. Det är genom kärlek som Gud drar människan i örat mot Sin tröskel, och vid synen av den överväldiga skönheten för henne att falla till marken av vördnad. Men människan är svag och alltför ofta dum och ytlig. Denna nåd och kärlek som är så helig smutsas ner med ytlighet och kroppsliga begär, utan en gnutta kärlek inblandad. I sann kärlek finns ingen ångest - för i sann kärlek är det själen som älskar och det är själen hand i hand med sin själsfrände badar i harmonins ocean. Men när man närmar sig varandra och ångest uppstår efteråt tyder detta på att själen inte mådde bra även om kroppen verkade göra så - i ett sånt närmande finns inget gudomligt och således inte heller någon kärlek.

Men prisad vare den Ende att jag inte känner så. Min själ har druckit kopp efter kopp av din kärlek och vid blotta tanken har den blivit törstig efter mer. Varför?
För det är vid din sida som min själ når harmoni, gruset lägger sig och visionen blir klar. Det är med din kärlek, min älskade, som min själs ögon renas och kan se igenom slöjor...............

Andlig styrka

Om jag fick beviljad en valfri andlig kraft som gåva från Gud skulle jag valt möjligheten att kunna befinna mig vart jag än vill. Då skulle jag blunda och med hela mitt hjärta be till Gud att Han flyttade min kropp till din närhet. Men skulle jag bett om detta skulle det inte längre vara en andlig kraft, eftersom andlig styrka ligger inte i att ge in för sin saknad och sin önskan utan snarare att kontrollera dem och styra dem. Det är genom att styra sig själv som man lyckas styra sin själ. Det är när själen blir starkare än kroppen som kroppen kommer befinna sig vart själen än vill (och inte som nu då det är tvärtom).

Den dagen jag blir så stark min älskade, den dagen finns inte längre någon separation. Det är den dagen som min själ aldrig kommer lämna din sida och med min själ föjler en del av mig, som endast blir din - när du än önskar.

Varför?

För jag vill drunkna i din kärlek och återupplivas i ditt hjärta. Där vill jag finna spegeln som jag kan se mig själv i och se min Gud.

Det är den dagen min sköna som ditt hjärta kommer bli min favorit moské dit jag kommer bege mig varje gryning och dyrka tills solen stig och ljuset strålar ur dina ögon.

Må Gud inte lämna mig ensam i denna mörka kalla värld, för Han är bandet som binder oss samman och mister vi Honom har vi även mist varandra..

Snö och Himalaya

Ack min sköna, idag har det snöat upp till knäna på mig. En matta av mjuk vacker snö med strimmor av solstrålar som glänste upp snökristallerna. På väg hem fanns en lång bit med nästan en halvmeter snö som var helt orörd, mjuk och len. Jag funderade på hur jag skulle korsa denna bit och då grep galenskap mig. Jag kastade mig ut i snön som en tiger som ser ett rådjur på andra sidan och sprang allt vad jag kunde - vinglandes och fylld av skratt. Den iskalla snön trängde igenom mina byxor, skor och strumpor och det gav mig mer fart. Det kittlades. Det var roligt. Jag var galen och kär, och Gud vad jag skrattade! Ibland måste man släppa lös barnet inom sig, och nu lekte han som aldrig förr i snön. Jag mindes när vi gick ute på kvällen förra månaden då det hade snöat ordentligt och det var kallt ute. Du puttade till mig och sprang, och jag sprang så klart efter. Tills jag fick tag i dig. Då kom tigern fram igen och puttade till dig så du trillade i snön för att sedan mosa dig. (Hur du sedan hämnades vill jag inte minnas, för då kommer jag bara frysa och rysa!!).

När jag mindes detta medan jag sprang skrattade jag ännu mer. Men något saknades i denna undebara dag. Efter jag hade korsat den förut orörda snön vände jag mig om och såg hur mina fotspår lämnats kvar efter mig. Men jag såg inte dina bredvid. När jag insåg detta greps jag plötsligt av en iskall saknad. Saknaden efter dig. Att få dela min glädje med dig.

Därför vill jag att du ska veta min snövita prinsessa att jag älskar dig bortom Himalayas höjder.

Alla Hjärtans Dag björn!

Hä är kommer den söta björnen jag lovade. Visst är den urgullig! Ska vi säga att björnen symboliserar mig och rosen dig? ;o)

(Hittade den här: http://blenderartists.org/forum/showthread.php?t=59366)

Alla Hjärtans Dag

Då var den här. Dagen då älskare skall uttrycka sin kärlek till sin älskade med en ros och en chocklad ask. Men Gud vad tråkigt. En sån alla hjärtans dag vill jag inte ha, inte heller ge dig min sköna.

Du förtjänar himmel och jord, och allt därimellan. Det kan jag inte ge dig, men jag kan be Universums Herre att skänka dig det, och det kommer jag. Och vet du vad mina ögon, det kommer Han då du når Paradiset.

Jag har en fin bild på en nalle som jag ska posta här sen som du kan få. Men tills dess ber jag till min Gud att han gör min själ till en ros och mitt hjärta till en chocklad ask som jag kan ge dig på denna dag. Så du kan dofta på mig och le, och smaka på mig och njuta - när du än så önskar.

Då finner jag harmoni, för med kännedomen om din glädje smälter jag............

Oh sån längtan!

Här sitter jag och väntar. Väntar på att tiden ska gå, men förgäves. Det bultar i hjärtat, men hjärtat är tomt. I tomheten finns endast saknad. I saknaden finns endast längtan. I längtan finns endast kärlek. I kärleken dansar du, i mitt bröst. Därför bultar hjärtat trots tomheten. Med vad ska jag ta mig till? Ta mig till utan dig? Endast Gud vet...

Invigning!

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Idag är den dag då jag lämnade dig, min älskade, och återvände från din närhet. Denna dag, inför alla hjärtans dag, har jag således valt för att inviga denna blogg, mitt hjärtas dagbok som jag kan öppna varje gång jag får en stund över och låta min själ sjunga sin längtans musik efter dig.

Jag funderade över vilken gåva som jag bör skänka dig till alla hjärtans dag. Det slog mig sedan att vad är det egentligen för mening med att ha en alla hjärtans dag när alla dagar i ens liv borde vara hjärtans och kärlekens dagar. Av ren slump (kanske?) är det 22 Bahman idag, en dag som främst iranier men generellt även många muslimer världen över firar som en symbol för den islamiska revolutionens seger i Iran. Således har jag valt att lämna alla hjärtans dag och istället skänka denna gåva i samband med 22 Bahman, som trots allt inträffar 3 dagar före.

Varför bloggen har fått namnet "Gryning", eller "Fajr" som är det arabiska ordet som Islam använder, är av många anledningar. Men kanske för gryningen är kärlekens tid. Det är då ljuset bryter genom mörkret och markerar början på en ny tid. Det var gryningen till 22 Bahman som människornas vilja och kärlek segrade över förtrycket och hatet i Iran.
Kanske också för att det är under natten och nära gryningen som alla sover utom de som har en älskade vid sin sida - det är under gryningen som älskarna drunknar i varandras kärlek.
Av alla böner jag ber är det gryningsbönen som bär sötast smak, speciellt då den görs med dig vid min sida.

Jag tänkte och tänkte så det värkte i hjärnan, vad som är bra och dåligt med att starta denna blogg, och nådde sedan slutsatsen att istället för dagliga privata mail där jag ger dig en kopp av min kärlek - varför inte en öppen blogg som alla kan läsa och kanske kan dra nytta av?
Kanske det blir en inspirationskälla för någon och skänker henne en gnutta glädje i livet, vad vet jag - förutom att pennan som skriver har många brister men läsaren besitter ett gott hjärta och kanske tar till sig av vad min själ vill säga!

Nog sagt, låt denna mening markera slutet på detta inlägg och början på ett nytt kapitel - kapitlet om hur obeskrivlig min kärlek är till dig...