Om jag fick beviljad en valfri andlig kraft som gåva från Gud skulle jag valt möjligheten att kunna befinna mig vart jag än vill. Då skulle jag blunda och med hela mitt hjärta be till Gud att Han flyttade min kropp till din närhet. Men skulle jag bett om detta skulle det inte längre vara en andlig kraft, eftersom andlig styrka ligger inte i att ge in för sin saknad och sin önskan utan snarare att kontrollera dem och styra dem. Det är genom att styra sig själv som man lyckas styra sin själ. Det är när själen blir starkare än kroppen som kroppen kommer befinna sig vart själen än vill (och inte som nu då det är tvärtom).
Den dagen jag blir så stark min älskade, den dagen finns inte längre någon separation. Det är den dagen som min själ aldrig kommer lämna din sida och med min själ föjler en del av mig, som endast blir din - när du än önskar.
Varför?
För jag vill drunkna i din kärlek och återupplivas i ditt hjärta. Där vill jag finna spegeln som jag kan se mig själv i och se min Gud.
Det är den dagen min sköna som ditt hjärta kommer bli min favorit moské dit jag kommer bege mig varje gryning och dyrka tills solen stig och ljuset strålar ur dina ögon.
Må Gud inte lämna mig ensam i denna mörka kalla värld, för Han är bandet som binder oss samman och mister vi Honom har vi även mist varandra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar